När Bohusläningen träffade dokumentärfilmaren Helena Nygren i hennes hus på Orust i april låg filmen Jag köpte en regnskog på klippbordet. När vi träffar henne igen tillsammans med kollegan Jacob Andrén i cafeterian på biografen Bergakungen i Göteborg är det en timma kvar till filmens premiär.

– Lite av anledningen till att jag nappade på idén är att Jacob inte är någon actionsnubbe. Han kan ingen spanska och är inte den bästa på engelska – jag kände att det här kunde bli kaotiskt, säger Helena Nygren.

Inga förhoppningar

Idén var enkel – för 20 år sedan engagerade sig en barngrupp på Rosendalskolans fritids för att rädda regnskogen, som en del i ett riksomfattande projekt. Man målade fjärilsmakaroner som färgglada broscher, bakade bullar och höll en basar. 10 000 kronor resulterade i 2800 kvadratmeter regnskog någonstans i Centralamerika. Ett färgsprakande certifikat sattes upp på väggen till barnens stora lycka. Vad hände sedan?

– Jag mindes det vi gjorde i skolan som ganska naivt. När jag frågade runt bland de som samlat in pengar för regnskogen som barn var det ingen som trodde att träden skulle finnas kvar. Jag var också övertygad, eller i alla fall till 70 procent, om att skogen skulle vara borta.

– Det var lite det vi tyckte var intressant. Varför tar man för givet att den insats man gjorde inte har spelat någon roll.

Farlig resa

Jacob och Helena fick finansiärer som nappade på deras idé. De hade sin frågeställning men inte mycket mer att luta sig mot. Avsikten var att göra en miljöfilm på det personliga planet – inte ett hårdnackat granskande reportage. Men resan till Centralamerika blev ett äventyr långt ifrån den trygga svenska vardagen. Enligt uppgifter i filmen är 80 procent av all regnskogsskövling som sker illegal, och att närma sig olaglig verksamhet som omsätter så mycket pengar med kamera i handen innebar en risk.

– Vi var riktigt oroliga när vi hade polisen efter oss efter att ha filmat en palmoljefabrik i Nicaragua. Strax efter att vi hade lämnat Honduras blev det stadskupp. Man drog ut presidenten från hans hem i kalsongerna och skickade ut honom ur landet. Det är så svårt att greppa vad som händer när man kommer från Sverige.

Fokuserar på spänningen

I filmen får vi följa Jacob Andréns resa som tar honom genom flera länder – Honduras, Nicaragua, Costa Rica – en jakt på 20 år gamla ägarhandlingar i pappersarkiv.

– Vi visste några personer vi ville träffa. Varken jag eller Helena kan spanska, så vi behövde hitta en tolk på plats som kunde hjälpa oss, säger Jacob Andrén.

Ganska snart visar det sig att spåret svalnar, men nya ledtrådar dyker upp, och även om nederlaget tycks vänta bakom nästa hörn går jakten vidare med små steg. Filmpubliken får möta människor som på dramatiska sätt påverkats av den omfattande skövlingen av regnskog. Flera av dem fortsätter kampen mot avskogningen med fara för livet. Jacob och Helena möter också anhöriga till en person som faktiskt mist livet i kampen, kallblodigt mördad i djungeln.

– Det fanns de som blev rädda när vi kom med kameran, men de som blivit utsatta ville bara få ut sin historia. Miljökämparna lever under ständigt dödshot, så för dem gjorde det ingen skillnad, berättar Helena Nygren.

Så hur slutar resan? Hittar Jacob Andrén den regnskog som han jobbade hårt för genom att måla fjärilsmakaroner som barn?

– Att berätta det vore som att avslöja slutet på en spännande thriller, säger Jacob.

– Tanken var inte att göra en klassisk miljöfilm. Vi fokuserar på jakten och spänningen.